Veckans bokbål
ATT KOMMA HEM SKA VARA EN SCHLAGER av Per Hagman
Egentligen skulle detta bokbål kunna gälla vilken valfri bok eller text som helst av Per Hagman men eftersom "Att komma hem ska vara en schlager" är den av mig senast lästa så är det den jag fokuserar mig på.
Från att ha skrivit böcker om vilsna unga människor som yrar runt i natten och har meningslöst sex, knarkar och i slutet antingen begår självmord eller dör i bilolyckor gick han sedan över till att skriva noveller om hur han är tvungen att använda olivolja för att penetrera unga vackra oförstörda 13-åringar. Och nu har han alltså gett sig in på någon form av självbiografi.
Det här är riktigt riktigt dåligt och det smärtar mig att erkänna att det här nog är första gången jag faktiskt bestämde mig för att inte läsa klart boken. Jag läste lite mer än halva och sedan kände jag bara att jag inte kunde slösa mer tid på att sitta och bli irriterad. Jag läste några stycken högt för Drutten och med tanke på det blodtryck han hann arbeta upp under den korta stunden så torde denna bok kunna vara direkt skadlig för hälsan i större doser.
Det är synd om Per. Han är vilsen. Nattlivet ger honom inte längre samma tjusning. Kvinnorna inte längre samma tillfredsställelse. Det han egentligen borde skriva är väl att han inte längre är lika efterfrågad i krogsvängen och att de unga vackra flickorna i den ålder han vill ha dem i inte längre faller för honom eftersom han börjar bli plufsig och tunnhårig.
Dags för ett citat:
"Titta in i mig så ser du hur det kryper; mitt blod är mousserande rött vin och bubblorna rör på sig nu. En gång i tiden var det Lambrusco Donelli, nu nånting lite dyrare. De startar långsamt. Lätta och stickiga rullar de igång som friska pärlor av absolut vackraste ingenting. Kanske lite immiga av sex, kanske lite blanka av natt. men de kryper. Blir vita. Vita makten. Mousserande vita vinets bubblor drömmer såklart om champagne och de kryper, letar, vill ut. Vill ut.
Det här blodet som jag har måste blödas ut, blöda sig ur mig. Det är vad det handlar om.
Jag vet att när det går hål i mig och syret kommer in, när bubblet börjar krypa, då svider det så skönt och något kommer att hända.
Jag är sländan, jag är fågeln
En fågel sjunger inte för att den har några frågor eller svar, en fågel sjunger för att den har en sång.
Tänk ett fågellivs fåfänga försök till försoning med sig själv.
Jag är ingen fågel men jag älskar att flyga."
Man blir så arg.
Egentligen skulle detta bokbål kunna gälla vilken valfri bok eller text som helst av Per Hagman men eftersom "Att komma hem ska vara en schlager" är den av mig senast lästa så är det den jag fokuserar mig på.
Från att ha skrivit böcker om vilsna unga människor som yrar runt i natten och har meningslöst sex, knarkar och i slutet antingen begår självmord eller dör i bilolyckor gick han sedan över till att skriva noveller om hur han är tvungen att använda olivolja för att penetrera unga vackra oförstörda 13-åringar. Och nu har han alltså gett sig in på någon form av självbiografi.
Det här är riktigt riktigt dåligt och det smärtar mig att erkänna att det här nog är första gången jag faktiskt bestämde mig för att inte läsa klart boken. Jag läste lite mer än halva och sedan kände jag bara att jag inte kunde slösa mer tid på att sitta och bli irriterad. Jag läste några stycken högt för Drutten och med tanke på det blodtryck han hann arbeta upp under den korta stunden så torde denna bok kunna vara direkt skadlig för hälsan i större doser.
Det är synd om Per. Han är vilsen. Nattlivet ger honom inte längre samma tjusning. Kvinnorna inte längre samma tillfredsställelse. Det han egentligen borde skriva är väl att han inte längre är lika efterfrågad i krogsvängen och att de unga vackra flickorna i den ålder han vill ha dem i inte längre faller för honom eftersom han börjar bli plufsig och tunnhårig.
Dags för ett citat:
"Titta in i mig så ser du hur det kryper; mitt blod är mousserande rött vin och bubblorna rör på sig nu. En gång i tiden var det Lambrusco Donelli, nu nånting lite dyrare. De startar långsamt. Lätta och stickiga rullar de igång som friska pärlor av absolut vackraste ingenting. Kanske lite immiga av sex, kanske lite blanka av natt. men de kryper. Blir vita. Vita makten. Mousserande vita vinets bubblor drömmer såklart om champagne och de kryper, letar, vill ut. Vill ut.
Det här blodet som jag har måste blödas ut, blöda sig ur mig. Det är vad det handlar om.
Jag vet att när det går hål i mig och syret kommer in, när bubblet börjar krypa, då svider det så skönt och något kommer att hända.
Jag är sländan, jag är fågeln
En fågel sjunger inte för att den har några frågor eller svar, en fågel sjunger för att den har en sång.
Tänk ett fågellivs fåfänga försök till försoning med sig själv.
Jag är ingen fågel men jag älskar att flyga."
Man blir så arg.
Kommentarer
Postat av: Babellen
HAHAHA! Nu tycker jag nog att du lägger din energi på lite fel saker ;) Det finns viktigare saker att reta upp sig på, men helst ska man ju vara sådär harmonisk, säger de.
Och varför fortsätter du att läsa karln om du tyckte han var kass redan från början?
Gubbs will be gubbs vetu.
Postat av: Koma
Någon måste faktiskt ta på sig ansvaret att varna allmänheten.
Postat av: Helcaraxe
*asg* jag trodde du lärt dig att akta dig för "poetiska missförstådda män". De är irriterande men harmlösa i början, men till slut växer de alltid upp och blir Stig Larsson...
Trackback
