Veckans bokbål

Jahaja. Here we go again:

PÅVEN JOHANNA av  Donna Woolfolk Cross    

"En mustig och färgsprakande historisk roman om en kvinna som brann för sin lust att lära, som inte lät sig avskräckas av någonting och som lyckades dupera hela den katolska världen och bli vald till påve i Rom. Den intelligenta och orädda unga Johanna trotsar det medeltida samhället och lär sig läsa och skriva. När hennes bror faller offer under vikingarnas framfart byter hon identitet och klär sig i broderns kläder. Som Johannes Anglicus beger sigJohanna till klostret Fulda, där brodern skulle ha fortsatt sina präststudier. Här förkovrar hon sig framför allt inom läkekonsten. Slutligen beger hon sig till Rom, staden hon länge drömt om. Där får hon tjänst som läkare och når en inflytelserik position som rådgivare i Vatikanen. Hon återser också sin älskade, riddaren Gerold.
Kärlek, rävspel och halsbrytande äventyr författaren kastar ljus över den fascinerande medeltiden på ett mycket underhållande sätt."

Eller:

"Ingelhelm, i Herrens år 814. En liten flicka födds en svinkall vinternatt. Hon växer upp under svåra och brutala förhållanden med en misshandlade pappa och en oförstående värld. Trots alla försök att hindra hennes kunskapstörst växer hon upp och blir en mycket intelligent och orädd kvinna. Med hennes otroliga begåvning som hjälp och utklädd till man tar hon sig hela vägen till de innersta kretsarna i Rom. Där hon snart sitter på den heliga stolen...
Donna Woolfolk Cross ger oss ett gastkramande historiskt kvinnoporträtt, som från början till slut håller en fastnaglad vid boken och med andan i halsgropen. Om innehåller är historiskt korrekt eller ej spelar faktiskt mindre roll, romanen är i vilket fall som helst FÖRTRÄFFLIG och PROVOKATIV. Knappast populär bland kristna fundamentalister och i Vatikanen, men just därför skall den ha stort beröm. Ett extra plus skall också ges till Marianne Öjerskogs översättning."

Ja provokativ var den i alla fall. Men kanske inte på det sätt författaren eftersträvade.

Den här boken gjorde mig bara arg. Johanna är så jävla perfekt att man bara vill bita huvudet av henne. Hon är inte bara smart. Hon kan inte bara allt och lite till. Hon är rättrådig också. Och vis och osjälvisk. Och helt enkelt bara.... bara..... uuuuuuunderbar! Hon är så himla mycket allvetande skräphög att hon till och med använder sårtvätt (för givetvis är hon inte bara bra på stridsföring och teologi, hon är LÄKARE också) långt innan vetenskapen hade kommit fram till att det fanns något som heter bakterier. Hon är någon form av 800-talets Jack of all trades. Frågan är om hon inte var med och skapade ångmaskinen också. Eller startade Apple.

Och nu vet jag ju inte riktigt hur det fungerar men något säger mig att man, för att som kvinna kunna passera som påvekandidat, inte kan vara sådär jättesnygg. Men tydligen lyckas Johanna, medan hon ränner runt i sina påvekläder, få ihop det med den hete riddaren Gerold. Och dessutom bli på smällen efter ett av deras ångande möten.

Och naturligtvis delar jag som vanligt med mig av ett utdrag:

"Det finns hos somliga kvinnor en högt utvecklad härmningsförmåga som gör att de kan memorera och upprepa yttranden av män och sålunda ge intryck av självständigt tänkande. Men denna efterapningskonst bör inte förväxlas med det sanna förnuftet, vilket i grunden är manligt. Ty kvinnan är ju som bekant..." rösten fick en myndig klang, för nu befann han sig på välkänd mark, "... av naturen underlägsen mannen."

"Varför det?" Orden slapp ur henne innan hon ens visste att hon öppnat munnen.

Odo log så att de tunna läpparna särades i ett otäckt grin. Han påminde om räven då den vet att den har haren i sitt våld. "Genom den frågan avslöjas din okunnighet, mitt barn. Ty självaste aposteln Paulus har fastslagit denna sanning, nämligen att kvinnan står under mannen såväl skapelsemässigt som hierarkiskt och moraliskt."

"Skapelsemässigt, hierarkiskt och moraliskt?" upprepade Johanna.

"Ja." Odo talade långsamt och tydligt som till en mindre vetande. "Skapelsemässigt emedan Adam skapades först och Eva sedan. Hierarkiskt emedan Eva skapades för att tjäna Adam som maka och livsledsagarinna. Moraliskt emedan Eva ej kunde motstå Djävulens frestelse utan åt av kunskapens frukt."

Vid borden nickades det instämmande. Biskopen satt med gravallvarlig uppsyn. Den rödhårige riddaren bredvid honom visade inte med en min vad han tänkte.

Odo hånlog försmädligt. Johanna kände en intensiv avsky för den mannen. En stund blev hon stående tyst och gned sig om nästippen.

"Varför", sa hon till sist, "är kvinnan underlägsen skapelsemässigt? Även om hon skapades i andra hand, så danades hon av Adams revben, medan Adam danades av simpelt stoft."

Det hördes flera gillande skrockanden från bakre änden av salen.

"Hierarkiskt...", orden vällde ur henne medan tankarna rusade i förväg och hon resonerade sig fram, "...borde kvinnan ha företräde framför mannen, eftersom Eva skapades i paradiset, men Adam utanför."

Det sorlades på nytt bland åhörarna. Flinet i Odos ansikte bleknade.

Johanna fortsatte, alltför upptagen av tankegången för att inse vad hon höll på med. "Moraliskt borde kvinnan betraktas som överlägsen mannen...", detta var i djärvaste laget, men nu fanns det ingen återvändo, "...för Eva åt av frukten på grund av kunskaps- och bildningstörst, men Adam åt av den enbart därför att hon bad honom."

En förfärad tystnad lägrade sig över salen. Odos bleka läppar kneps ursinnigt samman. Biskopen stirrade på Johanna som om han vägrade tro sin öron.

Hon hade gått för långt.

Somliga tankar är farliga."

Ja och somliga böcker är rent HÄLSOVÅDLIGA.