Veckans bokbål
FREJA, Sagan om Valhalla av johanna Hildebrandt
"Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För
en mer förbjuden kärlek har ej funnits.
Freja, Sagan om Valhalla är en andlöst spännande berättelse fylld med lidelse och magi. Johanne Hildebrandt använder sig skickligt av våra fornnordiska myter när hon berättar människorna som blev våra gudar och
gudinnor: Freja, Tor. Oden, Loke och de andra. Följ med tillbaks till bronsåldern, Sverige för 2700 år sedan, till en värld fylld av bortglömda drottningar, legender och hjältinnor."
Jojo, det låter ju bra. I alla fall om man gillar delfiner och healingstenar och sånt. Men den här förklaringen är helt onödig med tanke på att hela boken skulle kunna sammanfattas med ordet "tantsnusk". Använder man meningar som "hans länder värkte efter henne" så förtjänar man helt enkelt inte att få sin bok utgiven. Såvida den inte är utgiven i form av en tunn liten pocket med äcklig airbruschad framsida och enbart säljs i ställ vid
kassan i snabbköpet. Den här boken är till och med värre än den erbarmligt kassa serien "Sagan om Isfolket" eftersom den faktiskt försöker passera som finlitteratur. Hela boken handlar om hur de två huvudpersonerna går runt och suktar efter varandra trots att de egentligen hatar varandra och till slut naturligtvis förenas i något som närmast skulle kunna beskrivas som en våldtäkt. Men det är ju helt ok eftersom hans länder har värkt efter henne i stort sett hela boken så lite hårdhänta tag får hon väl stå ut med.
Jag tänker mig att en person som gillar den här boken ser ut ungefär som följande: Långt hår, gärna hennafärgat. Diskret eller inget smink alls. Stora skjortor och långa vida kjolar. Gärna hemmagjorda smycken med olika stenar som vederbörande köpt på Kristallgrottan i Gamla Stan (naturligtvis i samråde med butiksansvarig som deklarerat att rosenkvarts kommer att medföra ett lyckat kärleksliv och ett rent hjärta). JA, jag har fördomar som fan om den här sortens litteratur det erkänner jag villigt.
Jag tänker inte ens bemöda mig om att lägga in några citat den här gången eftersom det skulle innebära att jag är tvungen att öppna boken igen och det slipper jag helst. Jag läste i nån artikel att någon tyckte att man borde läsa denna bok (och dess uppföljare) i skolorna för att lära sig mer om den fornnordiska mytologin och jag kan säga att bara TANKEN på det är tillräckligt för att bestämma mig för att aldrig skaffa barn som någonsin skulle kunna komma att växa upp till skolålder.
"Kriget närmar sig Vanaheim. Gårdar bränns och plundras av asar som trängt in i landet österifrån. Prästinnan Freja reser till fienden i ett sista försök att mäkla fred. Men mötet med hövdingasonen Tor förändrar allt. För
en mer förbjuden kärlek har ej funnits.
Freja, Sagan om Valhalla är en andlöst spännande berättelse fylld med lidelse och magi. Johanne Hildebrandt använder sig skickligt av våra fornnordiska myter när hon berättar människorna som blev våra gudar och
gudinnor: Freja, Tor. Oden, Loke och de andra. Följ med tillbaks till bronsåldern, Sverige för 2700 år sedan, till en värld fylld av bortglömda drottningar, legender och hjältinnor."
Jojo, det låter ju bra. I alla fall om man gillar delfiner och healingstenar och sånt. Men den här förklaringen är helt onödig med tanke på att hela boken skulle kunna sammanfattas med ordet "tantsnusk". Använder man meningar som "hans länder värkte efter henne" så förtjänar man helt enkelt inte att få sin bok utgiven. Såvida den inte är utgiven i form av en tunn liten pocket med äcklig airbruschad framsida och enbart säljs i ställ vid
kassan i snabbköpet. Den här boken är till och med värre än den erbarmligt kassa serien "Sagan om Isfolket" eftersom den faktiskt försöker passera som finlitteratur. Hela boken handlar om hur de två huvudpersonerna går runt och suktar efter varandra trots att de egentligen hatar varandra och till slut naturligtvis förenas i något som närmast skulle kunna beskrivas som en våldtäkt. Men det är ju helt ok eftersom hans länder har värkt efter henne i stort sett hela boken så lite hårdhänta tag får hon väl stå ut med.
Jag tänker mig att en person som gillar den här boken ser ut ungefär som följande: Långt hår, gärna hennafärgat. Diskret eller inget smink alls. Stora skjortor och långa vida kjolar. Gärna hemmagjorda smycken med olika stenar som vederbörande köpt på Kristallgrottan i Gamla Stan (naturligtvis i samråde med butiksansvarig som deklarerat att rosenkvarts kommer att medföra ett lyckat kärleksliv och ett rent hjärta). JA, jag har fördomar som fan om den här sortens litteratur det erkänner jag villigt.
Jag tänker inte ens bemöda mig om att lägga in några citat den här gången eftersom det skulle innebära att jag är tvungen att öppna boken igen och det slipper jag helst. Jag läste i nån artikel att någon tyckte att man borde läsa denna bok (och dess uppföljare) i skolorna för att lära sig mer om den fornnordiska mytologin och jag kan säga att bara TANKEN på det är tillräckligt för att bestämma mig för att aldrig skaffa barn som någonsin skulle kunna komma att växa upp till skolålder.
Kommentarer
Trackback
