Veckans bokbål

STAR av Pamela Anderson

Fråga mig inte varför jag ens kom på tanken att läsa den här boken. Att recensera den är ju ändå lite som att skjuta på en gås som fastnat i torkande betong. Men ibland så blir jag sugen på lite äkta chick-lit och vad kan då vara bättre (eller sämre) än en bok skriven av allas vår favoritbimboblondin Pamela Anderson.

Alltså. Boken handlar om Star Wood Leigh. Egentligen heter hon Esther men alla kallar henne för Star eftersom hon är så jävla kräkfärdigt fantastisk och förtjusande. Nåja. Ung vacker blondin från småstad blir upptäckt på fotbollsmatch och får göra ölreklam vilket snabbt efterföljs av omslag på herrtidningar, roller i tv-serier och förhållanden med bad boys.

Allt är MYCKET väl maskerat. Verkligen. Herrtidningsmogulen traskar runt på sitt mansion iförd pyjamas och morgonrock, och Star får ju såklart en roll i tv-serien "Lifeguards". Varför människan valt att skriva en självbiografi och sedan bara byta ut alla händelsen och karaktärer mot exakt likadana men med mycket fånigare namn kan jag faktiskt inte svara på. Antagligen bara för att inte helt behöva stå för alla taffliga sexskildringar kan man tro.

Star är snäll och söt och rar och blåögd och oskuldsfull in absurdum (förutom när hon har sex med någon av sina bad boys). Detta överöses vi av exempel på. Och naturligtvis tycker alla att detta får henne att vara ÄNNU mer fantastisk och alla älskar henne och gör sitt yttersta för att ta hand om henne på alla sätt och vis. Hon är ju så härligt naiv och spontan. Nu kan jag ju bara tala för mig själv, men tre minuter i samma rum med någon som på frågan om hon vill se luftskeppsfältet svarar "Va, växer luftskepp på fält?" skulle räcka för att få mig att slita huvudet av henne. Eller möjligen gnaga av mina egna händer för att ta mig därifrån. Herregud. Det är väl en viss skillnad mellan att vara rart naiv och fullständigt jävla galopperande debil?

Och mitt i hela den här röran så försöker hon lite trevande få till ett djup som kanske skulle kunna bli någon form av inlägg i debatten om kvinnor som objektifierade vs. självständiga tjejer, men så hopp, är vi tillbaka i tuggummirosa fjortonårsdrömmar igen. Som till exempel vid fotograferingen av Stars första herrtidningsomslag. Hon trivs inte alls. Hon känner sig åsidosatt trots att hon är i centrum. Hon känner sig exploaterad och associerar till två våldtäkter hon som ung blivit utsatt för. Fotograferingen avbryts. Hon får tid att böla lite och samla sig i några minuter och kommer fram till att en man inte ska få henne att skämmas över sig själv. Så snabbt gick det. Ingen terapi här inte. Och missförstå mig inte. Jag är varken för eller emot utvikningar. Men den här bruden framställs som så korkad att man blir mörkrädd och det tror jag inte att NÅGON mår bra av att läsa om.

Nej detta är bara ännu en dåligt skriven bok full av stereotyper, dåliga sexskildringar och personer man blir så irriterad på att man bara vill döda dem.

Bränn bränn bränn.

PS. Undrar om detta borde leda till att mitt nästa bokbål blir Jenna Jamesons biografi.....?