Shame, shame, shame.....

Det blir en ganska stillsam sågning den här gången. Den här boken gör mig inte direkt agiterad. Den får mig inte att vilja klättra på några barrikader. Först tänkte jag inte ens skriva om den alls. Men jag upptäckte att jag vid blotta tanken på den fick liksom som små röda kliande utslag av irritation som inte riktigt ville ge med sig, så det är uppenbarligen något jag bör få ur mig. Jag vill ju inte starta en epidemi. Alltså:


Dagens bokbål är DE SKAMLÖSA av Sisela Lindblom


Det är alltid lika intressant med bokrecensioner. Om denna bok skriver till exempel DN:

"en skamlös satir över det materialistiska, konkurrensinriktade och nervösa nuet som speglar sig i sig själv men aldrig är nöjt med vad det ser."

Som sagt. Mycket intressant. Framför allt därför att det är så tydligt att de redan VET vad det är meningen att boken ska vara en satir över. Vi vanliga dödliga som läser boken helt utan annan information än det som står på bokens omslag har det inte alltid lika lätt.....


"De skamlösa ger en häpnadsväckande realistisk bild av gränslös självupptagenhet i individualismens nutidstecken, kärlekens kommersialisering och sexlivets globalisering."

Ok.....

"Det är en roande och försåtlig attack på alla de drömmar som tecknas i läppglansrosa och som chicklitförfattare, damtidningar och förlag skor sig på."

Jahaaaaa! DÅ fattar jag. Jag trodde att det VAR chicklit men så var det en försåtlig ATTACK på chicklit. Smart. Synd bara att jag inte fattade det när jag läste den. Det är liksom lite grann som med Lisa Magnussons (ska föreställa vara krönikör för Aftonbladets Debatt-sajt...) krönikor. Jag förstår att hon försöker säga något men jag kan för mitt liv inte förstå VAD. Hon är helt enkelt inte kompetent nog att få fram sin mening eller ens en ynka liten röd tråd och det gör mig synnerligen irriterad.


Hela röran utspelar sig på en modetidningsredaktion där Nathalie och Tito slåss om vem som ska bli mest framgångsrik. Titos högsta dröm är att bli gift. Gärna med pojkvännen Erik, men bröllopet i sig är det som egentligen är viktigt. Nathalie ska föreställa ha någon typ av hemlig crush på Tito, samtidigt som hon drömmer om att bli porrfilmsproducent och jobbar på att skriva en artikel om en polsk nätstrippa (och jag misstänker att det är här babblet om "kärlekens kommersialisering" och "sexlivets globalisering" kommer in). Det är vad jag skulle kalla en rätt tråkig och förvirrande chicklitberättelse med en massa personer som varken känns verkliga eller satiriska utan mest bara irriterande, och mitt upp i alltihop nåt konstigt utsvävande om Eriks förvirrade sexualitet och hans ex Amanda som tydligen är författare och vars halvdanna alster vi tvingar läsa stup i kvarten. Helt utan egentlig mening. Och att det sedan ska vara "en häpnadsväckande realistisk bild av gränslös självupptagenhet i individualismens nutidstecken". Har det att göra med att de pratar mycket om handväskor eller? För det gör de väl i alla chicklitböcker nuförtiden. Titta på Batemans upprabblande av produkter i "American Psycho". Där är det inte så svårt att ana att man har att göra med en aningens överspänd förbrukningsjunkie. Men att Tito och Nathalie råkar gilla snygga handväskor eller fina underkläder gör dem väl knappast till störda individer i ett sjukt konsumtionssamhälle? Hoppas jag i alla fall. För annars ligger jag själv ganska illa till.


När det gäller själva skrivstilen så är bokhelvetet FULLSTÄNDIGT osammanhängande. Att skriva en bok med insprängda noveller och liknande kan vara ett mycket effektivt grepp men detta blir bara förvirrande. Och framför allt tråkigt. Ett tag satt jag och kollade om det saknades sidor i boken eller om sidnumreringen verkligen var korrekt. Jag tänker inte dra några citat för ni kan välja vilken chicklitbok som helst så förstår ni vad jag menar. Hon skriver ungefär exakt likadant som till exempel Denise Rudberg, med enda skillnaden att Denise inte utger sina böcker för att vara samhällskritik.


På frågan om vad författaren själv vill säga med boken svarar hon tydligen:

"Att man måste försöka ifrågasätta sig själv och sammanhanget man hör hemma i. Personerna i boken är helt oförmögna till det. Och så är jag väl själv också till viss del, man sitter fast i en form. Men det är bra om man åtminstone försöker."

Och det låter ju djupt och fint men alltså jag är ledsen Sisela. Jag ser ingen kritik, ironi eller sarkasm alls. Ingen smart samhällskritik. Ingen försåtlig attack. Det jag ser är ännu en bok i raden av chicklitböcker. Och tyvärr en sådan som råkar vara mycket mycket sämre än de flesta andra...


Kommentarer
Postat av: Olle

Verkar vara en riktig smörja. Nu är jag ingen kännare av chicklit, men är jag helt ute och cyklar när jag anar att det rent generellt är en ganska tröttsam genre? Något som kanske borde förpassats till bokbålet redan för fem år och fyrtio publikationer sedan? Fast som den medelålders (snart så) vite heterosexuelle man jag är kanske jag inte utgör målgruppen direkt...

2009-01-11 @ 10:42:59
URL: http://ytterstadomen.blogg.se/
Postat av: Olle igen

Har för övrigt länkat hit från min egen blogg. Detta måste spridas bland populasen.

2009-01-11 @ 15:35:10
URL: http://ytterstadomen.blogg.se/
Postat av: P.

den är samhällskritiskt. De är kvinnor, och borde därför skämmas. Det är därför det är så provocerande att den heter de skamlösa.



Skäms kvinna, skäms för ditt konsumerande.

2009-01-12 @ 23:44:54
Postat av: Koma

Olle: Angående chicklit gäller väl "har man läst en så har man läst alla". Det dyker ju inte precis upp några överraskningar. En någorlunda välskriven sådan kanske kan vara trevlig att fnissa lite i mjugg åt när man ligger i hängmattan på sommaren, men annars håller jag med dig helt och hållet.

2009-01-13 @ 12:42:50
Postat av: Anna S

Snälla Merit, gå med i bokbloggar.nu! Dina sågningar är så fullkomligt underbart formulerade att jag sitter och småskrockar för mig själv som en genomond filmskurk medan jag läser...

2009-02-24 @ 18:24:50
URL: http://evilkitten.blogg.se/bok/
Postat av: koma

Anna: Jag hoppas att du sitter och klappar på någon av katterna medan du skrockar. Jag har förstått att det liksom lyfter upp känslan av att vara genomond.

2009-02-26 @ 10:28:09
Postat av: Anna S

Självklart! Alla riktiga filmskurkar ser ju till att ha ett djur i knät att klappa medan de skrockar...

2009-02-28 @ 13:11:02
URL: http://evilkitten.blogg.se/bok

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0